|
|
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag? Jag vill känna, att Du är mig nära, jag vill höra dina andetag. Tänk vad allting konstigt och krångligt med ens har blivit lätt att förstå. Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå.
Harriet Löwenhjelm
Klicka på boken och sidorna för att vända blad:
|
|
|